När jag var 18-21 blev jag vegetarian mer av en slump än något jag själv hade valt. Det var vid den här tiden jag lärde känna två systrar och vi umgicks dygnet runt. En av dem var vegetarian och även den andra även om Jenny åt lite annat också så det blev ganska naturligt att maten vi åt när vi var tillsammans var vegetarisk och vi gick alltid på vegetariska restauranger och jag kom att tycka om dessa nya smaker.
Så förändrades livet och jag flyttade bort från vår gemensamma stad och jag träffade en man och gifte mig. Mina vegetariska aspirationer föll undan även om jag fortfarande kände en förkärlek till den maten men nu började rutiner sätta in.. samma ca 10 maträtter med få variationer serverades samtidigt som mitt bibliotek gällande kokböcker fortsatte att öka men tyvärr gjorde det väldigt liten skillnad gällande den mat vi åt.
När min dotter skulle börja med smakportioner visade det sig snabbt att det här är en dam som vägrar äta barnmatsburkar och även om jag lagade traditionell mat så var det svårt att få i henne animaliska produkter. Det kom till en punkt då hennes pappa och jag fick uppsöka en dietist för att prata med denne gällande dotterns kost.
Genom åren har det varit likadant - min son älskar kött samtidigt som dottern flera gånger uttryckt en önskan att äta mer vegetariskt och det har varit många gånger hon inte ätit ex kycklinggrytan eller korvstroganoffen - hon åt pastan och riset men inte proteinet.
Något jag själv inte hade lagt märke till var att när barnen åkte till pappa på helgerna så köpte jag bara hem vegetarisk mat. Gradvis byttes kycklingen ut mot linsbiffar och jag såg inte alla tecken. Men så kom sommarledigheten och barnen började den med att åka till pappa i 2 veckor och dag 1 på min ledighet kom jag på mig själv rotandes i frysdisken på Coop efter alla vegetariska alternativ och när jag kom hem kunde jag inte finna en enda köttbit. Det var bara att inse sanningen och det tog min dotter 5 min efter att hon kom hem igen att även hon släppa det animaliska köttet helt och hållet.
Det känns som om en helt ny värld har öppnat sig med nya smaker, nya konsistenser och nya dofter. Jag letar recept och inspiration och testlagar allt jag kommer över. Min kropp mår mycket bättre och jag har äntligen hittat tillbaka en lust att laga mat även när jag är ensam hemma. Samtidigt har också min kosthållning blivit mer hälsosam och varierande.. en win-win situation!
Dock har inte allt varit problematiskt då barnens far är väldigt negativ till dotterns önskan att äta vegetarisk kost. Hans primära skäl är att han inte tänker ställa sig och laga till två rätter men det tar ingen extra tid att steka en linsbiff i en egen panna som det tar att steka kyckling till resten av familjen. Och inte behöver han vara oroligt för att hon inte får i sig protein för hon äter fortfarande mjölkprodukter och ägg . Kanhända kan det komma en tid då dottern väljer att äta kött igen men må så vara. Den dagen, den sorgen..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar